Beroende

Den personliga assistentens status diskureras livligt på sina håll. Man hävdar osäkra anställningsförhållanden, arbetsmiljö och osäkra arbeten med korta uppsägningstider. Kort sagt inget man vill ha själv.
Men den andra sidan berörs sällan. Brukarens situation.

Den bedrägliga situationen byggd på beroende. Man är helt enkelt tvungen att ha en assistent vid sin sida för att kunna fungera, oftare än bara ibland för att få enkla grundläggande behov att fungera. Vardagen helt enkelt. Och vi föräldrar som lyckligtvis har den här hjälpen till våra barn är också indragna i beroendet. Vi måste ha assistenten frisk och kry för att vår vardag med arbete och annat ska fungera. Vi måste ha assistenten på gott humör, bita ihop och bjuda på en skopa trivsel för att denne ska komma på jobbet i morgon och nästa dag, och nästa. Något så enkelt som att berätta hur vi vill ha det i hemmet kan vara en svår fråga att ta upp. Även om det är Din arbetsplats är det vårt hem.

Den ekvationen?

För även om det kanske inte är givet så finns bland många med mig ibland känslan av att om jag nu säger si och så, får jag en negativ reaktion och en sjukanmälan i morgon, alternativt en uppsägning. Och då rasar min dag, min planering och det jobb jag hade tänkt utföra får göras av någon annan eller skjutas på framtiden, det möte som var inbokat får bokas av osv.

För vem finns där när inte assistenterna gör det?

Jo, jag. I mitt fall är jag pappa, men även mamman ”torskar” ju på det här och när man måste vara borta från jobbet för att ta hand om sitt barn som egentligen inte är sjukt utan bara utan hjälp. Vad redovisar man då till arbetsgivare och FK? Ingenting. Vara ledig från jobbet för att jobba som assistent? Låter fint…

Kl 5,45 ringer telefonen och en assistent sjukanmäler sig, alternativt Vabbar. 6,30 börjar arbetsdagen för assistenten enligt schema. 45 minuter att ringa in vikarie är ingen baggis oavsett om det nu är jag eller en extern arbetsledare som har den uppgiften. 45 minuter för att få någon att vända upp o ner på sin dag, sin planering och hinna fixa sina kids till dagis eller skola, kanske både och.

Det är en sak.

Telefonen ringer 9,33 och assistenten måste åka hem till sitt sjuka barn och vi har en och en halv timme till nästa kan komma. Jag rusar in till chefen och berättar hur det ligger till. Måste hem, till skolan och hjälpa mitt barn upprätthålla sin skolplikt. Chefen säger tålmodigt, åk Du. Vi fixar. Igen.

Det är en annan.

Och det här händer, ofta. Alltför ofta för alltför många av oss och vi sliter och kämpar för att det ska fungera, knyter nävar i fickor och biter oss i tungor och hoppas att det inte ska synas att det kokar under peruken. För kokar det gör det.
Vill inte här och nu bråka på assistenterna som gör vad dom kan och följer de regler som finns. Dom har ju också ett liv att leva. Men jag vill ta chansen att belysa även den andra sidan, vår sida.

Vi som föräldrar är beroende av att det här fungerar och att det fungerar med bra personal som är inskolad, välkänd och kan rutinerna. Inte bara någon som kommer och fyller en tom lucka i ett schema men inte utför ett skit. Inte bara någon som ser det här som ett hyfsat extraknäck med taskiga arbetstider.

Vi som är beroende vill gärna se att assistenternas arbetsvillkor förbättras men vi vill också ha den förståelse vi önskar av vår situation. Det är inte bara att skicka hit ”nån” att fylla en lucka med, det är inte bara att ta för givet att föräldrar, syskon, anhöriga ska ta över. Vi kan inte alltid, ändå gör vi det, alltid. För vem skulle lämna sitt barn vind för våg? Eller en vuxen nära anhörig?

Gnäll och gorma ni på arbetstider mm men glöm inte oss som ständigt är i tjänst, om inte annat har ”jour” 24/7.

Och en annan sak.

Man pratar om fusk och kostnader, men vad kostar det här? Vad kostar det att inte ha bra villkor för alla parter? Vad kostar det att ha folk som konstant rullar runt i arbeten hos olika brukare med olika introduktioner både här och där? Vad kostar det att jag, Du, måste vara hemma från våra arbeten med inkomstbortfall? Hur påvekar det i flera led och hur påverkar det min situation gentemot de assistenter jag har hos mig dagligen? Och vad kostar det den dag jag går in i väggen och inte orkar eller kan arbeta eller ta hand om det barn som någon annan borde kunna ta hand om?

Kan det vara lite pressande?

Jag har en god vän som berättade följande;

-Assistenten sjukanmälde sig en eftermiddag, sa sig vara sjuk, kunde inte komma. OK, inget att göra åt det. Det här var en fredag och även helgens pass var inblandade. Nu var min granne ute på krogen den fredagskvällen och vem ses ute i vimlet om inte den sjukanmälde assistenten. Duktigt, ja du vet.

Hur kul känsla är det?

Redan när jag skriver det här knyter det sig i magen då jag vet att de assistenter som jobbar hos oss kommer läsa det här. Det är inte er jag vill åt, inte någon namngiven heller utan jag vill bara föra vidare ut i assistansvärlden och den andra att det finns en annan sida än den som oftast förs fram i ämnet.

Assistenterna, deras situation surras det friskt om. Kanske att det kommer fram någon solskenshistoria i media ibland men det är mer sällan man belyser vår oro, vårt arbete, vår situation i stort utan vi föräldrar och anhöriga ska bara vara glada att det finns hjälp att få och att den inte är 100 %-ig, det ska vi bara ta. Det mitt i allt annat som diskuteras kring den personliga assistansen. Indragningar, kostnadsökningar, minskat antal beviljade hjälptimmar och så vidare. I en evigt snurrande karusell av onda magar, värkande skallar och en ständigt närvarande oro för den närmsta veckan, dagen, timmen, minu…

Och nu när man återigen ser över reformen, assistansen, kommer oron galopperande från alla håll. Ja även för assistenterna så klart. Jag fattar inte varför man hackar på den finaste reformen av dom alla? Den som ger flerfaldigt igen i så många led att det knappt går att räkna på vinsterna för staten och samhället i stort. Inte bara skattepengar i massor som kommer staten till del utan många som får jobb och slipper gå på bidrag eller andra arbetsmarknadsåtgärder, vi som föräldrar behöver inte slita ut oss med dubbla jobb och en trasig vardag och knasig, orolig mage. Vi behöver inte se väggen närma sig med stormsteg när assistenten närmar sig och egentligen bara vill berätta att toapapperet är slut.

Gör om gör rätt, se saken ur flera perspektiv, på flera nivåer. Trygga och utöka assistansreformen.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Beroende

  1. Anonym skriver:

    Helt enig med dig Lasse. Jag beskrev konsekvenserna av att de som behöver LSS hjälpen/assistans för regeringen/riksdagen ( de som bestämmer i allafall ), när Reinfeldt tillträdde första gången som statsminister .
    Bla, föräldrar som blir utslitna och inte kan arbeta mer, vad kostar det samhället ?!. Vådan av ett uppsplittrat hem då föräldrarna inte orkar/har tid för varandra, då de ständigt sätts på prov och aldrig kan känna en trygghet, dvs då de skiljer sig. Mm, mm.

    Tyvärr besannades min analys av hur det är när en förälder blir sjuk av stress, det smackade till i skallen för många år sen för mig.
    Jag blir aldrig återställd och nu har jag aktivitetsersättning i stället för att;
    1. jobba som operationsjuksköterska och bidra med att x-antal till patienter kan opereras.
    2. Att staten får in en skatt baserad på en månadslön på över 30.000:-
    3. Nu får staten in en skatt som baseras på 11.800:-
    4. Mina läkemedelskostnader är inte billiga för staten.
    5. Ett vårddygn på psykiatrin, vad kostar det ?
    6. Alla besök hos öppenpsyk, vad kostar det ?
    7. Frikort på både läkarbesök och på läkemedel, vad kostar de subventionerna samhället.

    Angående splittring av familj, så tackar jag Gud att vi orkade hålla ihop så länge barnen var små.

    Listan kan göras hur lång som helst, på ekonomiska konsekvenser för staten.

    Det vore intressant om det fanns någon som gjorde en utredning på samhällets kostnader för vad det kostar och ställer dem mot varandra, tyvärr så vill de inte veta.

    / Eva G

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s